elzbelzi

I eftermiddag har jag haft hand om båda hundarna, och de är ju så jobbigt så de är helt otroligt. Fattar inte hur såna små varelser kan vara så förbannat irriterande. Den gamla hunden är ju lixom bara trött och seg så henne får man ju dra med sig när man är ute med dom, och den lilla skiten är ju så galen så hon drar och drar och drar även om hon stryps så hon inte kan andas.
Jag kom iallafall ut med dom efter många om och men, först skulle ingen av dom ha koppel och sen när jag väl hade fått på dom koppel så stack båda två så jag fick jaga dom i trädgården i säkert en kvart. Sen när vi hade gått typ 500 meter så satte sig lillan ner och skulle inte gå alls, för hon skulle minsann sitta mitt på cykelbanan och titta på kossorna som gick på andra sidan vägen. Och då fick jag bära på henne, och då blev den stora hunden sur för att jag inte bärde (vet att de heter bar, men de är fult) henne. Sen när vi kom hem så va jag så irriterad så jag satte på dom varsin hund-tröja, för de tycker dom inte om :) men söta blev dom.

Idag när jag kom hem från skolan, så såg jag att min stor-tå-nagel höll på att låssna! 
De är nämligen så att när jag va på fotbollscup i sommar, så hade mina fotbollsskor blivit lite för små, eller den ena skon va de. Så då gick min stortå emot skon hela tiden när jag sprang och gick och spelade osv. Och så blev hela naglen helt blå, alltså naglen åkte ju lixom upp lite vid fästet så de blev typ ett sår (antar jag) under naglen. Och den är ju såklart fortfarande lika blå, eller typ svart, haha. Och nu har den börjat låssna. Helt sjukt äckligt!  

I fredags var jag för en gångs skull hemma med min familj, de blev som jag trodde det skulle bli, vi tjaffsade om allt mellan himmel och jord, hade sjukt tråkigt, eller jag iallafall, trots en bra film och gott godis, men näe de räckte fan inte. Jag tillhör inte min egna familj. Vi är så jävla olika allihopa så de finns fan inte. Ursäkta alla svordommar, de låter illa jag vet, men är man trött på något så är man, och för att beskriva de hela så måste de ju bli lite drama i de, hehe.

I lördags hade jag & Kalle myskväll, vi lagade mat, tacos närmare bestämt, till oss själva och resten av min andra fina familj. Sen hade vi hyrt film och köpt ett kilo godis med, så vi tittade på Patrik 1,5 och sen häften av en annan film som jag inte komme rihåg vad den heter. Den handlade iallafall om en tjej och en kille som hade bott ihop som kompisar sen dom gick ut highschool typ. Så hade dom dålig ekonomi och kunde inte betala el och vatten osv. Så efter mycket tänkade kom dom på att dom kunde göra en porrfilm. Så ja, sen kan ni ju räkna ut resten själva antar jag. 

Idag så solade jag medans Kalle va hos Hasse och tittade när han tattuerade. Sen gick jag lite på stan med efter som gullet skulle träna, och bli ännu snyggare (om man nu kan de). Sen åkte vi hem och åt lite. Efter de så sov vi och gosade lite i soffan. Och klockan fem åkte vi till mormor, eller ja, Kalles mormor då klart. Och där åt vi (igen) god mat och god efterrätt. Alla mor- och farföräldrar lagar alltid god mat, så jag undrar jag om dom åt godare förr i tiden. 
Kalles mormor är min favoritmormor, för hon har alltid så roliga saker att berätta, när man tror att man har hört allt som finns att berättas om i denna världen, när man har hört all skit som folk har varit med om, då ska man minsann ta sig en pratstund med mormor Ingegerd.
Sen tittade vi klart på filmen, och jag körde hem mig själv och Berina.

Imon skulle jag egentligen börjat nio, men bara för att vi ska ta fucking skolfoto (som jag hatar) klockan åtta, så blir de ingen efterlängtad sovmorgon. Men de är så de är när de är som de är när de blev som de blev när de inte blev som de skulle.

Godnatt.

I morgon börjar jag vid åtta och slutar vid elva. Och det känns ju faktiskt helt okej. Jag är lika trött idag, och har en galen huvudvärk. Och mamma sitter och drar lite fräckisar för hon har tydligen tråkigt.
Vi sitter och tittar på friidrott, eller mamma tittar på friidrott, jag själv är inte speciellt intresserad om jag ska vara ärlig. Men jag kan hålla med er alla om att han den där Bolt, han är ju sjuuuuuuk! Han är ju hur stor som helst hela han, typ två meter lång och en meter bred mellan axlarna, och sen springer han så jävligt. Jag menar kolla på hans konkurrenter, dom är ju små och smidiga, och springer därav också snabbt som fan. Så kommer han och är dubbelt av allt... och fixade alldeles nyss nytt världsrekord, igen! Förövrigt så kommer han ju från en lite ö i jamaica, som ingen hade hört talas om.
Dom sa nu också att när man har full fart på sin eu-moppe, så springer han snabbare, haha!

Idag hade vi som väntat mer info på morgonen, sen matte, engelska och omvårdad. Slutade en halvtimme tidigare. Sen träffade jag kalle på stan, och vi åt mjukglass med lakrits-strössel. Sen tog jag bussen hem. Himla händelserik dag.


Accipere quam facere praestat injuriam.

Skolan började idag klockan nio, och jag är såhär 9 timmar och 42 minuter senare hur trött som helst. Känner mig redan skoltrött och längtar faktiskt lite efter höstlovet. Känns helt galet.
Men vafan, första dagen på gymnasiet va ju ändå helt okej. Det va väl tänkt att vi skulle lära känna varandra i klassen, men jag som vanligtvis brukar vara bra på namn kommer inte ihåg ett ända, vilket är ett tecken på att jag va trött redan från början. Jag undrar jag hur man kan vara trött efter ett helt sommarlov.

Min klass heter OP09 och vi är.. vet inte hur många vi är? Men skulle jag ge de en vild gissning så blir de runt 30. Åtta killar (tror jag), och sen resten tjejer.
Imon börjar vi nio igen, antar att vi ska få mer information i typ två timmar och sen följa schemat resten av dagen. Slutar tydligen kvart i fyra. Jag undrar jag hur jag ska orka detta.


När jag kom hem idag så kom min lilla hundvalp o flög i 100000 km/h rätt upp med tassarna före i ansiktet på mig. Fick ett antal fina väldigt långa rivmärken på var sida om ögonen :)
Fattar inte att såna små skitar kan göra så mycket skada, hon är nämligen helt galen. Härom dagen trodde hon att hon kunde spring rätt in i staketet hos min granne. Hon välte även ett annat galler så hon själv blev så rädd att hon hoppade upp i ansiktet på mamma och gjorde värsta köttsåret på hennes näsa! HAHA men kul va de.

Nu ska jag ta och gå en väldigt lång promenad.

Jag är jag, och vad är jag? Jag är mig själv. Men att vara sig själv, vad är att vara sig själv egentligen? Det är ju de jag försöker ta reda på. Jag har ingen aning om vem jag är. Ingen jävla aning. Jag vet inte heller vart jag är påväg, vem vet de egentligen? Jag tror att när jag är riktigt gammal och ligger där och ska dö, så kommer jag ställa samma fråga. Vem är jag egentligen? Vart är jag påväg? Då lär det ju vara viktigt i alla fall.
Vi tror så mkt om döden, gubbar med vita skägg, änglar i moln, andra dimensioner, födas på nytt som fjäril eller som sten eller som ko, det vill jag inte. Är du snäll så kommer du till himlen, är du dum så kommer du till helvetet.
Vi tror förresten på en gubbe till med vitt skägg, jultomten, han är väl ungefär samma sak som gudgubben, dom uppfyller önskningar om du är snäll. Skillnaden är väl att du slutar tro på jultomten när du inser att han liknar någon du känner och fattar att du är lurad, när du inte är ett litet barn längre. Varför inser vi inte detsamma med gudgubben? Vad jag menar är att vi har massa föreställningar om hur det är och läser i tjocka böcker, bibeln typ eller koranen om dom sanna lärorna, hur vi ska tro. I bibeln står det om Moses till exempel, han levde i sådär niohundra år, och det ska jag tro på?
Allting är enkelt på nåt sätt när jag tänker på de, alltså enkelt att genomskåda, människor måste vara så lättlurade, vi tror på vadsomhelst för att klara av att leva tror jag. Vi hoppas på att bra saker ska hända, att vi inte ligger där bara när vi är döda och sedan grävs ner, eller bränns upp och sprids med vinden och sedan slutar att finnas till. Ingen kommer att minnas oss. Om du inte förstås är superkänd konstnär, författare eller filmstjärna kanske.
Jag läste förresten att när man dör så växer ens hår och naglar vidare i flera veckor efter man dött, eller det kanske var månader. Läskigt.
Sedan läste jag om en kille som hade hicka i tjugo år, tills han dog. Då slutade han hicka. Måste ha varit skönt, att äntligen få sluta med allt jävla hickande.
Jag är inte rädd för att dö, det är långt till dess, men när jag dör vill jag nog läggas någonstans där det är vackert och mina naglar kommer att bli aliennaglar och mitt hår kommer växa och bli långt och silvervitt som en sagoprinsessa eller som den elakaste av alla sagohäxor, måste vara typ snövits styvmor då, och sedan kommer jag att förmultna med det vackra. Min kropp skulle långsamt förvandlas till vackra blommor, gräs och ge kanske några djur lite mat. Det låter bra, tycker jag. Då blir cirkeln sluten, man föds, dör och blir en del av jorden som gör att människor och djur kan få mat, födas, leva och dö.

Det är såna här helt meningslösa saker jag lägger min övriga tid på (därför jag skaffade blogg). Jag skriver om saker som inte har någon som helst sammanhållning, och det mest irriterande är att jag aldrig kan komma på ett bra slut på mina små berättelser.
MEN jag får väl sova på saken. I morgon börjar jag gymnasiet, hur känns det Ellen? Jo tack, helt okej. Inte alls nervöst för ovanlighetens skull.

Natti.